Jag har en ny mobil som endast ett fåtal personer har numret till. Jag blev förvånad när den ringde idag. En äldre kvinna med tydlig västgötadialekt sa: "
Det är Karin. Jag skulle vart på fotvården igår men glömde komma"-Vem är du och var har du fått mitt nummer?
-
Känner du inte igen mig? Numret stog på lappen.-Vad heter du i efternamn?
-
Andersson. (Så läste hon upp ett nummer som skiljde sig från mitt med bara en siffra)
-Skulle du till fotvården på lasarettet?
-
Nä, jag skulle dit där jag brukar gå.-Var bor du någonstans? Har du inte hjälp av hemsjukvården som kan hjälpa dig ringa?
-
I Nossebro. Nej, dom ser man aldrig till.-Ligger det i närheten av Alingsås?
-
Du måtte väl veta var Nossebro ligger. Jag ser lite dåligt och hör lite dåligt, du vet ju att jag snart är 91 år. Ja, jag skulle bara säga att jag inte kom igår. Idag är det ju den 1 februari.-Nej, idag är det den 26 januari.
-
Det var rent förskräckligt med denna hemska januari som aldrig tar slut-Ja, nu får du backa lite i almanackan
-
Nä det säger jag, jag backar inte en tum, jag fortsätter i februari.-Ja, nu får du försöka ringa rätt nummer för jag kan inte hjälpa dig.
-
Nä, det är inget fel på mina fötter, det var inte det jag menade utan vill bara säga till.-Tack för trevlig pratstund.
Det kanske är fler som vill att januari snart skall ta slut. När februari börjar brukar ljuset återkomma lite mer.
Alldeles nyss ringde min doktor och meddelade att de prov jag tog i morse var fortsatt bra.
Tack för det !!!