Isar

Ja, jag sa ju det att man inte skulle ut på isen nu. Ändå var det några holländare som gav sig ut på Vättern och blev fast på dett isflak. Som tur var hade inte heller räddningstjänsten läst att de inte var skyldiga att ge sig ut på räddningsuppdrag, så holländarna kom välbehållna tillbaka till Gränna.

Medeltidsstaven

VARNING !!!

Idag är det S.T Petrus dag. Legenden säger att Petrus kastade varma stenar i  vattnet för att det inte skulle frysa till mera.

Den som ger sig ut på isen efter denna dag får stå sitt kast, för skulle han sjunka igenom isen är inte någon skyldig att hjälpa honom upp.

Jag är glad att jag upptäckte denna viktiga upplysning så att jag också kan förmedla den till er alla.

GÅ INTE UT PÅ ISEN MER DENNA VINTER !!!

Röd färg

Jag såg ett recept på muffins som jag ville testa. De hette "Red velvet cupcake" och man skulle ha rätt så mycket röd karamellfärg i smeten. Jag visste att jag hade det hemma för jag hade haft med till Norge häromveckan för att använda till rosa glasyr. Nu ägnade jag säkert en halvtimma till att leta efter denna färg. Även maken fick göra en insats. Hur kan saker och ting försvinna. "Du måste ha glömt den i Norge!!"
"Nej, jag har inte det". Den skall finnas här.!!!
Till slut dök den upp, liggande i en av hyllorna i kylskåpet där den inte syntes men kändes, när jag memorerade vad jag haft med mig hem från Norge. Där låg den bredvid karamellsåsen.

Nu blev det muffins som skall dekoreras med glasyr gjord på Philadelphiaost och florsocker, då de svalnat.

Dammig väg

Så här inledde jag gudstjänsten idag:

När jag blev sjuk för 2 år sedan funderade jag mycket på hur det skulle varit om jag levt i en annan tid,

 på en annan plats.

Jag har försökt tänka mig in i en situation, som jag beskriver så här:

Jag blev utburen på min sängmatta i morse till det här torget, av min familj.

Det gick ett rykte att de sjuka skulle bli friska här.

Man lämnade mig här med en liten kruka vatten och själva gick de till sina dagliga sysslor.

Nu ligger jag här och väntar på - ja, vad då?

Runt omkring finns det många i samma situation som jag, men det syns inte till någon sjukvårdspersonal.

Hur länge skall  man vänta, och på vad?

Värmen blir hetare och vattnet börjar ta slut, dammet virvlar i luften och ingen skugga finns.

Jag tittar längs vägen, som knappt syns, men längst bort syns ett damm-moln, som tycks komma närmare.

Jag försöker täcka min mun med sjalen för att skydda mig för dammet.

Vad är det som kommer därborta i dammet längs vägen- längs min dammiga väg?

Jo, det är ett löfte om befrielse, hälsa och nytt liv.

Det är Jesus som kommer på vägen.

Han i vilken alla Guds löften har fått sin fullbordan.

Vid vilken dammig väg befinner du dig i dag? Känner du dig övergiven där vid din dammiga vägkant?

Är skyn förmörkad av oro, sjukdom eller andra bekymmer?

Men titta bort längs vägen, när det ser som mörkast och mest ogenomträngligt ut,

får du se och höra löftet om befrielse.

Det är Jesus som kommer längs din dammiga väg.

Så kan den dag som började i ovisshet och ängslan få sluta med ett  Tack Jesus, för att du mötte mig- att du kom med dina löften längs min dammiga väg.

Förkylning

Nu har jag ägnat en vecka åt att kurera en förkylning.
Det är inte så mycket att skriva om på bloggen direkt. Hosta och snuva känner ju alla till.
Förbereder mig nu inför morgondagens gudstjänst,som jag förhoppningsvis skall kunna leda utan hostattacker.
Återkommer med mina inledningsord senare.
Ha en skön helg !

Köttfärssås

När vi åkte bil härom dagen hörde jag på "Meny". Man talade om vad vi åt på 60-talet. Det var då vi började äta köttfärssås och makaroner (uttrycket pasta fanns inte då).
Jag kom då att tänka på hur det var när jag kom till Boston som 19-åring och skulle sköta hushållet för en familj. Jag hade gått en husmodersskola på en termin, men mina matlagningskunskaper var inte så stora. Jag förstår inte riktigt hur jag vågade mig på denna utmaning.
En dag ville man att jag skulle laga köttfärssås och jag fick plocka fram min kokbok som jag hade med. Jag försökte efter bästa förmåga få till det. Familjen hade nyligen varit i Italien och förväntade sig nog en liknande smaksensation som man upplevt där. Betyget jag fick var att det var en "svensk köttfärssås" och det tror jag inte var ett särskilt bra omdöme.
Jag fick dock fortsätta med mina försök och efter några veckor bedömdes det att jag nu kommit ner till Danmark åtminstone.
Innan jag åkte hem efter ett år fick jag höra att jag gjorde  "den bästa köttfärssåsen".
Där ser man, man skall inte ge upp.

Familjefest

Hemma igen efter några dagar i Norge tillsammans med barn och barnbarn.
Vi hade med oss både broddar och stavar och det behövdes verkligen, den del av Norge där vi var upplevdes som en isbana. Inga brutna revben den här gången.

                                        Huvudpersonen var Clara Emmeline,
                                        här i farmors knä,

                                  Vi bjöds på snittar, som här bärs fram på borden,
                                  medan gästerna förväntansfullt ser på.

                                       De yngre gästerna hade ett eget bord,
                                        även det lika rosafärgat
                                        för att poängtera att det är en flicka vi firar.

Sedan blev det kaffe och kakor. Traditionellt med marsipantårta och kransekage.

Kökshjälp

Idag har vi slagit på stort och köpt något som jag länge pratat om. En något för tidig födelsedagspresent.

Fint, eller hur?