Fika

Igår lyxade vi till det ordentligt. Vi drack "afternoon tea" på Grand Hotell i Mölle (Mölle by the sea).
Här sitter Marie och njuter av sitt te och Rune skall snart hugga in på dessert-utbudet.

Idag blev det lite enklare fika men på ett extra naturskönt ställe.
Skäralid i Söderåsens nationalpark. Vi gick Kopparhattsrundan, nästan 4 km. Den börjar längst ner i ravinen och klättrar sedan upp till toppen, med en fantastisk utsikt. Jag kände mig otroligt tacksam över att kunna klara av den utmaningen.

 

Mölledammarna

Idag har det varit en härlig dag !!
En promenad på 3 km i kuperad terräng. Jag hade med mina stavar för att inte snava. De är till god hjälp när man skall uppför backar och minst lika bra när man skall nerför. Jag tänkte på att Herren också är med mig med sin käpp och stav för att hjälpa och stötta mig.
Vi ägnade oss också åt att leta efter väldigt roliga cachar. Det var ett telefonjack och en vattenkran bland annat.

Egentligen skulle jag varit i Lund för blodtransfusion idag, men slapp då mitt blodvärde hade tagit ett ordentligt steg uppåt.

Jag måste säga att kaffet smakade bättre i en vitsippsbacke, än i en säng på hematologen.

Var dag är en sällsam gåva

en skimrande möjlighet

Var dag är en nåd dig given

från himlen besinna det!

Kyrkkaffe

Efter gudstjänsten i söndags var det som vanligt kyrkaffe.
Det är alltid ett trevligt tillfälle att möta gamla och nya vänner och samtala om lite av varje.

(Varför ändrar man på bloggens utseende?)

Gamla grejer

Idag tänkte jag rensa lite bland alla mina gamla "Allt om Mat" tidningar. När jag började bläddra bland dem fann jag det allra första numret som gavs ut i oktober 1970. Så hade jag också i stort sett hela årgångar från -71, -72 och -73. Alla dessa tidningar var mycket vällästa och jag kommer ihåg hur mycket jag bläddrat i dem. Jag klarade faktiskt inte av att slänga dem. En del nyare enstaka nummer från senare år gick lättare att göra sig av med.
 På tal om gamla grejer. I källaren hittade vi min flamskvävnadsram, som inte använts på minst 35 år. Den är nog fortfarande funktionsduglig, men jag tvivlar på att jag kommer att väva något mera i den. Där låg också två små vepor som jag gjorde när jag gick en kurs. Dels en för att testa olika tekniker och en enligt ett gammalt skånskt mönster. Om jag nu bara kan få till kanterna kan nog dessa bli fina mattor i ett dockskåp.

 Vi har också hunnit med att dricka kaffe vid hamnen i Ålabodarna och titta på båtägarna, som ivrigt väntade på att få båtarna i sjön.

Ta vara på de bra dagarna!

Livet går lite upp och ner. Mitt blodvärde är nu lite mera stabilt och det känns väldigt bra. Jag orkar gå utan bli andfådd. Mina trombocyter är fortsatt låga så risken för nya blödningar finns kvar.
Eftersom jag inte kan göra något åt detta får jag försöka att utnyttja de bra dagarna. Vårsolen värmer också skönt och det har kommit nya cachar i Landskrona. För att inte halka för långt ner i statistiken gav vi oss ut på lite jakt idag.
Landskrona fyller ju 600 år om ett år och man har satt ut markeringar för detta vid infarterna, och där hade förstås någon snabbt lagt ut små cachar.

Påsk

Så är det Annandag påsk och Emmausvandrarna har ätit sin måltid och upptäckt att Jesus varit med dem under vandringen.
I onsdags kom Anders med familj och vi gladdes åt att få fira påsk tillsammans. På skärtorsdagen hade jag en liten virkkurs för Camilla och Christina. Jag tror inte att "slöjdfröken" skulle varit mitt bästa yrkesval.

Clara verkade dock nöjd med sin nya filt.

På kvällen blev jag dålig, fick en blödning från mag-tarmkanalen och fick åka ambulans in till Lund. Låg på akuten hela natten och mådde dåligt. Som tur var hade jag Rune och Anders på vardera sidan som stöttade mig. Man kan väl säga att vi upplevde en Getsemane-natt. På långfredagen mådde jag bättre och fick flytta till en avdelning.
På påskdagen fick jag åka hem på permission. När det knackade på dörren trodde jag att det var Rune som kom för att hämta mig, men det var Marie som tagit flyget ner till Kastrup. Jag blev så glad att se henne.
Nu har alla rest hem och Rune och jag är trots allt tacksamma för dessa dagar och för våra barn och framför allt för att Herren är med oss genom allt.