1000 platser

Idag blev det en cykeltur till Råå. Utmed vägkanten växte mycket cikoriablommor. Jag funderade på om vi skulle plocka lite, mala rötterna och koka surrogatkaffe som mamma sa att man gjorde under kriget. Vi struntade dock i det.
Observera min nya cykelhjälm. Den fick jag på jobbet men var tvungen att skriva på att jag skall använda den.

Till Råå åkte vi för att titta på vattentornet. Ett bygge värt att se, och samtidigt begrunda människans oförmåga att tänka speciellt mycket längre än näsan räcker. Det stod klart 1916 men kom inte till användning eftersom det inte passade in i systemet när Råå slogs samman med Helsingborg 1918.

Lunchrestaurangen bjöd på gott kaffe, smörgåsar,morotsbitar och äpplen.

Stolarna var lite hårda men utsikten OK.(Obs toaletten bakom oss)

Ljud och bild

Igår gjorde vi en lång bilresa genom södra Sverige. Vyerna utanför fönstret växlar och så gör också ljudkulissen från radion. Ibland kan man få ihop det till sorts enhet.
Nyheterna återkommer med jämna mellanrum och känns till slut inte som nyheter längre.
När vi passerar Stavsjö Klint och ser kanonen med sitt idag ofarliga innehåll (cahce) talar nyheterna om skottlossning i Afganistan.
Utanför Linköping står flygplanen uppställda och nyheterna meddelar att ett plan störtat i Kirigistan.Några ungar spelar fotboll och radion refererar OS-avslutning.
Så kommer "Filosofiska rummet" och vi passerar Brahehus som man verkligen kan filosofera omkring.

Nu är vi på väg mot Huskvarna och minns när vi alltid måste förbereda barnen på att snart kommer Jättegubben Vist!! Titta där!! Nu!! I radion pågår "Kulturradion".

Städerna i Småland ser man inte mycket av men vi vet att de finns bortom avfarterna. I "Språket" får vi höra att man förr om man postade ett brev på samma plats som det skulle till räckte det att man som postadress skrev: "Här". Detta ställde till problem i Höör, som till slut fick stava med två ön för att inte förväxlas med Här. Men vi vet ju alla att "Här är här där man är" och är man inte i Höör kan ju inte Höör vara Här.

Men nu är vi här och här är hemma.

Polisdramatik

I natt kunde jag inte sova. När jag gick upp för att dricka lite mjölk tittade jag ut på gatan. På andra sidan stod en polis och tittade. Hundra meter till höger stod en annan polis. Vad är detta tänkte jag. Ingen annan aktivitet märktes. Efter en stund kom ytterligare en polis och ställde sig hundra meter åt vänster. Allt var tyst, ingen rörelse märktes.
Plöstsligt korsar en svart katt gatan på övergångsstället. Poliserna står kvar.
Katten tar en tur runt parken och går sedan tillbaka över gatan vid nästa övergångsställe. Poliserna står kvar.
Sedan kommer den gungande mannen och går in i lekparken. Poliserna står kvar.
Han gungar en stund och går sedan igen. Poliserna står kvar.
Slutligen kommer en polisbil och kör in på gården utom synhåll för mig.
Då lämnar mina poliser sina positioner och åker från platsen i en civil bil.
När det står 3 poliser utanför huset blir man då trygg eller orolig?

1000 platser

Jag har insett att en del av de platser som beskrivs i boken "1000 places to before you die" ligger väldigt långt bort. Det blir en pärs att klara av detta, men eftersom det säkert finns 1000 fina platser i närheten kan man väl välja dessa istället.
Igår gjorde vi en tågresa från Helsingör till Gilleleje. Går kanske inte att jämföra med Glaciärexpressen i Schweiz som passerar över 291 broar, genom 91 tunnlar och går upp på en höjd av 2000m.
Här var det lite mera låglänt får man väl säga. Inga tunnlar att passera men ett antal cykelvägar som skulle korsas. Före varje korsning står skylten "GIVAGT" och så tutar tåget.
Alldeles lummigt omkring spåren med murgröna och snart mogna björnbär.
Små fina samhällen passeras med väntade cyklister vid bommarna.
På skräppåsarna i tåget står det: "Husk billet! Gratis kørsel koster 600 kr!"
Så kom vi fram och där var det fint.

Morgon

1000 steg till jobbet.
Det är vad jag går varje morgon. Fortfarande är det semesterkänsla när jag stiger ut på trottoaren. Jag är ganska ensam på väg mot fågeldammen. Där har svanungarna växt till sig ordentligt och är nästan lika stora som föräldrarna, men fortfarande gråa.
Ingen står och väntar på bussen - är det bara jag som skall jobba idag ?
Inga skolpoliser vid övergångsstället. Det är bara vid bageriet och ICA det är lite rörelse. Frukostbullar som handlas till morgonkaffet.
Bara något kvarter kvar, så är jag framme och dagens arbete kan börja.

Igår tog vi en lång promenad. Den startade vid småbåtshamnen i Limhamn. Där ven det i tackel och tåg bland alla fina båtar.

Vi gick sedan förbi " fiskehoddorna". Den första yrkesfiskaren i Limhamn hette Sven Nilsson och var född 1796. När han steg ur sin lilla stuga och tittade söderut såg han sundet öppna sig. Inte kunde han i sin vildaste fantasi drömma om vad han skulle fått se om han flyttats 200 år fram i tiden. Där han bara såg öppet vatten sträcker idag Öresundsbron sin mäktiga båge över sundet.

Bakom bron ser man en stor mängd vindkraftverk. Sven Nilsson hade nog kliat sig i håret och undrat vad dessa kvarnar skulle mala.

När vi sedan gick under brofästet vinkade vi till övervakningskameran och hoppades att de skulle förstå att vi var ute i fredliga ärenden (geocaching).

Vandring

Idag tog vi en promenad i Danmark. Vi gick från Skodsborg till Klampenborg. Vi hade kanske hoppats få se några hjortar i Dyrehaven men inga sådana syntes. Förmodligen beroende på alla glada danskar som hyggede sig med picknick, brännboll och kubb.
Vi hittade två stycken gamla hälsokällor. Den ena strax utanför Bakkens nöjespark. Den upptäcktes första gången 1583 och var sedan under århundraden en vallfartsort då man upplevde att vattnet var hälsobringande. Jämfört med Köpenhamns dåliga vatten på den tiden stämde det säkert. På 1920 talet borrades för vatten i Klampenborg och grundvattnet sjönk och källan sinade. Nu finns bara ett rör från det kommunala vattenverket där.
När jag hör om källor som sinar tänker jag på den eviga källan som aldrig tar slut. Här kan du höra en sång om den.