Semester

De sista dagarna på jobbet före semestern diskuterades olika resmål. Det var Thailand, Filippinerna, Göteborg och Norge mm mm.

Gång på gång kom då frågan upp: Vad är det för fel på Eslöv?

Detta bestämde vi oss för att ta reda på .

Vi tog våra cyklar och trampade iväg. Solen sken och termometern visade på 18 grader.

Vi upptäckte snabbt att resvägen var mycket
behaglig. Inga svängar eller skarpa hårnålskurvor som det så ofta är på avlägsna resmål. Inga tutande och livsföraktande taxichaufförer. Fortsätt bara rakt fram!

Vi åkte igenom flera små pittoreska byar med fantasieggande namn som Asmundtorp och Billeberga. Byinnevånarna syntes inte till, de är kända för att hålla sig undan när turisterna kommer.
Färden gick vidare och vi passerade snart Teckomatorp känt för sin tragiska historia.
Nästa samhälle var Marieholm. Där fanns ett vägskäl.

Pizzerian hade inte ställt ut några bord på trottoaren förmodligen med tanke på synskadade. Vid närmare eftertanke hade nog hela pizzerian lagt igen.

Vi såg exotiska växter

Vi såg ruiner som minner om forna tider.

Vi såg mäktiga monument.

Slottet Trollenäs var väl värt ett besök. Cafeet var stängt, konstutställningen var stängd och hantverksboden hade inte öppet på måndagar.

Men toaletten var öppen, alltså herrtoaletten. Den var nystädad!
Vi drack kaffet som vi hade med oss. Det smakar ju ändå bäst när man kokat det själv.
Vi började nu närma oss Eslöv och spänningen steg. Vad skulle vi få se?

Det första huset vi gick in i var kanske ett växthus, eller kanske inte. Var det ett värmeverk? Ja, inte vet jag men det bodde i alla fall folk där. Det är ju alltid spännande att se hur andra kulturer ordnar sina bostäder.

Visste du att det finns en kopia av Babels torn i Eslöv.

Nä, där ser du vad lite man vet.

Kring förra sekelskiftet byggdes ett bryggeri

och av all sten som kom i dagen byggdes detta torn.

Visst är det minst lika märkligt som

lutande tornet någon annanstans. Det var 153 steg till toppen.

Nästa sevärdhet var den så kallade "Hundramannastenen".

Den har fått sitt namn efter en förening som brukade mötas här.

Visst känner man historiens vingslag.

Nästa plats vi besökte var ute i en helt öde trakt. När man letade kunde man finna lite rester efter en husgrund. Tyvärr kände ingen till vad det var för hus eller när det revs och inte heller någonting annat, men intressant ändå.
Vi fortsatte vår cykeltur ut mot golfbanan. Där fick vi se denna märkliga bro:

Göran Hallbergs bro. Det kändes stort att få se den. (Vem är Göran Hallberg?)

Vi cyklade sedan tillbaka in mot centrum. Där fanns stadshuset med en mäktig skulptur i vattnet framför. Här kändes det som en lämplig plats att äta den medhavda lunchen vid. En del främmande fåglar höll oss sällskap (kajor)

Ja, vad allt fanns det inte i denna stad!

Så var det dags att vända hemåt efter att vi fått uppleva så mycket.
Halvvägs hemma fick jag punktering, men det kan väl inte vara Eslövs fel.

Väl hemma slapp man att ge sig ut och leta efter en restaurang med konstig och främmande mat, som vi hade behövt göra om resan gått någon annanstans. Det är väl inget fel på en kopp te och några rejäla ostsmörgåsar.
Säg inget ont om Eslöv!!