Nu har jag varit inne nästan en hel vecka för att försöka bli av med en envis hosta. Känns lite bättre idag. Inhandlade Emsertabletter, som brukade kännas bra förr. Trodde knappt att de fanns längre.
Jag har suttit och tänkt på en Allhelgonadag för längesedan. Jag tror faktiskt inte att det gått ett enda år utan att just detta minne dyker upp.
Det måste varit 1962, jag hade just börjat min elevtid på sjuksköterskeskolan. Den här dagen arbetade jag en delad tur. Alltså först kl 07.00 till 13.00,sedan ledig till kl 16.00 och sedan jobba fram till kl 20.00.
De timmarna jag var ledig tillbringade jag ensam på elevrum. Först hade jag nog ätit lunch i matsalen, men sedan satt jag ensam och tittade tvärs över gatan, Grev Turegatan på Östermalm. I huset mitt emot var det tjusiga lägenheter och jag såg hur man dukade fint till middagsbjudningar och kanske familjfester. Det var inte så ofta jag hade hemlängtan under den här perioden, men just denna syn av fest och gemenskap gjorde att jag kände mig väldigt ensam och saknade mamma och pappa.
Jag ser att det skall komma ett Tv program om fruar på Östermalm, det kommer förmodligen att visa hur fint de har i sina hem och att de har tillgång till det mesta här i livet.
Livet har kanske lärt mig att de inte är de yttre tingen som gör oss lyckliga, utan gemenskapen med familj, släkt och vänner.
Nu har vi firat en stillsam allhelgonahelg, men i stor tacksamhet över att vi får ha varandra.
7 kommentarer:
Utsidan ändras hela tiden, och därför blir insidan så viktig. Kramar
Ja, det här är en helg man vill vara tillsammans med familjen. Vi äter alltid gemensam middag med mamma och min syster m. familj. Och så åker vi till gravarna och tänder ljus.
Kram!
Det å få være sammen er det beste, og det er det som er verd noe, og stor grunn til å takke for! -Margit-
Jag har bott några nätter i ett hus i Sthlm, med "fina" lägenheter mittemot, det var jättekul att se in genom fönstren (trots att jag inte är nån supernyfiken fönstertittare annars.) Vi lever våra liv så olika. Jag såg en snutt av Östermalmsfruar, men känner inte igen mig i mycket. Har ju sett en del Hollywoodd:on också, och skulle inte vilja byta mitt oglamorösa liv mot deras. Jag tror inte för ett ögonblick att pengar ger lycka, även om livet blir enklare när man inte måste räkna dem i ett kör att få det att gå ihop.
Håller helt med dig. Skulle inte orka att leva ett sådant liv som många sådana damer gör.
Vilket jobb att vara tipptopp jämt och ha det nyaste i klädväg och vara rädd för varenda rynka och gå på middagsbjudningar ideligen och konversera med tråkiga bordsgrannar som hellre skulle vilja sitta bredvid någon ung, söt flicka än en gammal tant...
Nej, tacka vet jag komma ut och spela i kyrkan eller med Dagsbergsgänget - det är roligt det.
Idag har vi haft en minnesgudstjänst i Mogata kyrka, som jag skrivit lite om på min blogg. Stillsamt och fint och med vacker körsång.
Kramar från Ingrid
Bli av med hostan hörru! Kram på dej!
Vad rätt du har i allt det du säger.
Se till att krya på dig nu, men det verkar vara många som går och känner sig lite vissna nu.
Kram Maidi
Skicka en kommentar