Inledning

Idag skulle jag inlett vår gudstänst, men fick tillbringa några timmar på sjukhuset i stället.
Jag hade fått en idé från Simon, vad jag skulle tala om och skrev ner min inledning så att Rune fick läsa upp den.

Vi har i vår familj en gammal biljett, som vi är rädda om. Den har förvarats av först min pappa, sedan av min bror och ligger nu i min brorsons bibel på hans nattduksbord.


För 67 år sedan bodde vi på Gotland, där pappa var pastor i Roma. Jag var 9 månader gammal och min bror 6 år.


Pappa skulle åka till Stockholm på pastorskonferens, han brukade åka en dag i förväg för att kunna gå omkring lite i storstaden och kanske besöka metodistkyrkans bokförlag och inhandla lite böcker. Den här gången kunde han dock inte göra det, jag tror att det var en begravning som kom emellan.


Han åkte alltså direkt till konferensen och deltog där under de dagar den pågick.


Biljetten hem var bokad och klar, men när kvällen kom och han skulle ner till båten bestämde han sig för att stanna en extra dag, eftersom han missat Stockholmsdagen före konferensen. Han bad sin kollega John, som var pastor i Visby, att ringa Ruth, när han kom hem nästa morgon och säga att Sixten kommer ett dygn senare.


Men John kom inte hem nästa morgon, och inte heller 83 andra passagerare, som omkom då Hansa torpederades den natten. Den största fartygskatastrofen efter Estonia i modern tid i Sverige.
Men hytt nr 9 stod tom.


Ruth fick gå många timmar och vänta innan Sixten äntligen kunde meddela sig med henne, och berätta att han levde. All kommunikation mellan fastlandet och Gotland var blockerad.


Vad skall man kalla det här? Slump, tur eller lyckliga omständigheter.


Jag vill kalla det Guds nya möjligheter. Vi tror på en Gud som med sin makts ord bär allt.


En Gud som ger oss en andra chans.


I Sixtens fall blev det väldigt tydligt, men tror du inte att du också många gånger har fått en andra chans. Gud har bevarat dig från mycket ont och egentligen är varje ny dag en ny möjlighet.