Behandlingarna gick bra, så nu gäller det bara att värdena skall gå åt rätt håll, först ner och sedan upp.
Jag fick ligga på en sal för 4 patienter. Det kan vara lite oroligt ibland, men också lite festligt att höra olika kommentarer.
Två av damerna hörde väldigt dålig, så det var svårt att föra ett samtal med dem. Den ena damen blev också lite förvirrad på nätterna. Hon glömde bort att hon skulle ringa på klockan för att hjälp till toaletten. En natt vaknade jag av en duns, då låg hon på golvet så jag fick ringa efter personalen. Hon klarade sig bra, inga skador annat än ett blåmärke på kinden.
Nästa natt vaknade jag av att hon stod vid min säng och skakade på mitt ben och undrade vem jag var och varför jag låg och sov i hennes hus. När hon sedan kommit i säng igen och jag lyckats somna gick hon upp igen och stod utanför toaletten och ropade på hjälp, så jag fick på nytt ringa efter personalen. Till slut visste jag inte om jag var patient eller sjuksköterska.
Doktorn skulle försöka förklara för damen med nedsatt hörsel vad det var för fel på henne.
" Din lever är sjuk!" - "Va" - "din lever är sjuk, det talade vi om igår" -"Jag hör inte"
"Du skall få träffa en leverdoktor och flytta till en leveravdelning"
Jag tror inte att patienten förstod något av detta och hon undrade nog vad som hände när man plötsligt tog sängen och körde iväg henne. Hon som var orolig redan innan, hur skulle det nu bli på en annan avdelning.
Sista natten fick jag vara ensam på rummet
och här är jag redo att åka hem.
7 kommentarer:
Så sommarfin du är i blått och vitt och vilken fräsig hatt, du är jättesöt. Det är alltid skönt att komma hem, det tycker vi också efter vår USA-resa. Dopet gick bra, Helene grät, jag grät, Frej skrek och ibland blev det glada skratt så det var ett riktigt familjärt dop med kaffe efteråt i församlingssalen som helt gick i gult o blått, ingen tvekan om att det var en liten "svensk" pojke som döptes. kram på dig från Kerstin o LaSSE
Skönt att få komma hem och kunna sova i lugn och ro och kunna slappna av.
Du/ni finns i våra tankar.
Kram Birgit
Ja, ibland undrar man vilket som är skönast. Att ha ett eget rum eller dela det med andra patienter. Skönt att få komma hem igen.
Kram!
Det är upprörande att det ska få vara så här inom den svenska sjukvården. Att det inte finns möjlighet att lägga en så störande patient på ett ensamt rum redan från början.
Men det är skönt att du kan ta det hela från den humoristiska sidan så här efteråt...
Skönt att du har fått komma hem. Håller med Helene om att du verkligen är up-to-date när det gäller klädseln. Man ska ju ha en marin look numera, bevars :-)
Kramar från Ingrid
Åh, din stackare, vad jag känner igen det där, jag lider alltid så med våra patienter som måste "passa" på förvirrade medpatienter.. där jag jobbar brukar vi köra ut förvirrade patienter i dagrummet för att de andra ska få lugn och ro på natten.
Hoppas det går bra med dina värden nu!
Å Eva! Nå håper jeg det går fint med deg! Så bra at du nå er hjemme igjen!
Ikke så enkelt for disse som ikke klarer å følge helt med på alt! Det blir synd på både dem og deres medpasienter. Nå kan du slappe av hjemme og alt blir bedre! -Margit-
otroligt vilka historier man får uppleva i sjukhusmiljö
Skicka en kommentar