Någon undrade hur man påverkas som människa då man under långa tider drabbas av sjukdom.
Jag önskar att jag kunde säga att jag blivit en bättre och godare människa.
Mera tålmodig och tacksam.
Men när jag tänker tillbaka på dessa tre år känner jag att skillnaden kanske inte är så stor.
Jag blir fortfarande otålig och klagande. Undrar varför det har blivit så här.
Kommer ihåg hur slut jag var på sjukhuset, när jag kunde ligga flera timmar på morgonen och samla mig för att orka gå upp och duscha.
Ligga och lyssna till Runes högläsning och försöka låta bli att somna.
Gå omkring med droppställningen och hoppas att cytostatikan skulle göra nytta.
Då fanns det inte så mycket att glädja sig åt.
Jag längtade efter ett mirakel, och det kanske jag har upplevt, men inte på det sätt som jag önskade.
Idag har jag försökt att tänka på hur jag mår på en skala 1-10.
Börjar dåligt men stiger allt eftersom
1. Att gå omkring i ett gammalt linne och hela tiden krama höger axel hårt för att minska bältrossmärtan
2. Oro inför framtiden, skall ta nya prover i morgon.
3. Jag slipper att ta mina sprutor på 3 veckor.
4. Vi skall äta lutfisk till middag.
5. Rune har försökt fixa till mitt korta hår.
6. Orkade åka till kyrkan både på julafton och juldagen.
7 Njuter av de gamla julsångerna.
8. Tacksam för alla vänner som har bett för mig under dessa år.
9. Min älskade familj som hela tiden stöttat och uppmuntrat mig.
10. Herren är min herde, mig skall inte fattas.
God fortsättning till er alla !!
12 kommentarer:
Det samma önskar vi dig och Rune och vi ber för dig att smärtorna skall minska och att dina prover är bra.
Kram på dig/er från Kerstin o Lasse
Du är tapper tycker jag, men vet man att "Herren är min Herde" kan man vara trygg.
God fortsättning
Kram Birgit
Den godaste kan inte bli godare
Det gäller att hitta det som är bra varje dag. Och vara tacksam för det som är.
Luttrad kan man nog bli av motgångar som man klarat av, jag tror att jag har blivit mer hårdhudad på ett sätt - och mer blödig på ett annat av allt vi har drabbats av. Men mest har jag lärt mig att inte planera för mycket utan ta dagen som den kommer.
Och jag har varken blivit bättre eller godare, något mer ödmjuk inför livet kanske - fast... det jämnar ut sig med att jag blir lite lätt bitter ibland.
Goaste mamma. Älskar dig så mycket.
Jeg syns du er beundringsverdig! Du har så mange plager, men er ved godt mot! Den som vet å sette sin til sin Herre og Gud, har det bra, også midt i det tunge. Du er i mine tanker, Eva! Og bønner..-Margit-
Så fint skrivet, mamma. Älskar dig!
Vilket fint inlägg....jag hoppas snart dina smärtor minskar!
God fortsättning till er också och stor kraaam!!
Annemari
Kikar in för att önska Dig och Rune en god fortsättning på julen och ett riktigt gott år. Tänker på dig en del och är ibland inne och kikar på din och Runes sida. Ha det gott Eva och jag hoppas nästa år är ett tillfrisknande år och att du får njuta av dagarna så mycket det bara går! Kram Maya
Önskar ett Gott nytt år med god hälsa, nya möjligheter och åratal framför dig! Många kramar från oss alla!
Tittar in och önskar er båda ett Gott och Välsignelserikt Nytt År
Kram Birgit
Du har ju mycket att glädja dig åt i alla fall - din rara man och dina fina barn! Och att vara så älskad som du av dina nära och kära är måste också vara en tröst.
Förstår mycket väl att du kan vara bitter och ledsen över allt elände som drabbat dig utan din egen förskyllan. Livet är orättvist...
Önskar dig allt gott för framtiden!
Kramar från Ingrid
Skicka en kommentar