Nu har vi suttit inne och sett och lyssnat på regnet i två dagar. Idag skiner solen så det får bli en liten tur för att se vart allt regn tagit vägen.
Vi promenerade utmed ett fält och där stod majsen med vatten upp till knäna.
När vi kom till Furulund, ett "livligt" samhälle, som vi aldrig besökt förut, skulle vi hitta någonstans där vi kunde sitta för att äta vår medhavda matsäck. Det är inte så lätt alla gånger. Vi hade dock en väldig tur som lyckades hitta en parkeringsplats, och sedan blev det en parkbänk utmed en cykelväg, där vi satt till allmänt beskådande. Det gör inte så mycket om vi uppfattas som lite udda, eftersom ingen känner oss och vi förmodligen inte kommer hit igen.
8 kommentarer:
Ja,vad gör det om man är lite udda, låt dem titta bara, man kan väl vara en tokig turist.
Kram Anne-Lie
Jag måste säga att Furulund inte verkar särskilt spännande, haha! Inte att döma av fotot i alla fall.
Kram Ingrid
Att vara udda är inte så dumt det.
Jag tror att de som tittade mest var lite avundsjuka på er matsäck och gärna hade velat att ni skulle dela med er.
Som du säger så spelar det ju ingen som helst roll när man ändå inte känner någon på platsen.
Skön utflykt ni fick i alla fall.
Kram
Maidi
Skaparglädje och Marie: Jag brukar tänka att de flesta av oss är udda på något sätt. Ibland märks det mer och ibland mindre.
Musikanta: Skall du åka till Skåne finns det nog bättre platserän Furulund.
Black Iris: Kanske det var så att det var vår utsökta matsäck som lockade mest.
Kram
Eva
Jag läste hos Musikanta att du har blivit mormor igen! Grattis!
Det er bare å gjøre som en føler for! Om en blir sett på som litt rare får det heller være! Takk for din hilsen! -Margit-
Bloggblad: Tack! (farmor är det).
Skicka en kommentar