Igår åkte vi till Eksjö för att överraska och gratulera min brorson på hans födelsedag. Vi skulle också bese deras nybyggda hus.
Här förbereds maten i det härliga köket.
Här står en morfar med lilla Nora. Jag är faster till honom och gammelfaster till Noras mamma.Vad skall man då säga att jag är till det lilla barnet ? Det kan väl inte vara möjligt att man skall kallas gammelgammelfaster när man känner sig så ung!
7 kommentarer:
Tja... kanskje du kan kalle det for oldefaster! Fint å kunne besøke familien sin! -Margit-
Men tänk vilken tur Nora har, som har en gammelgammelfaster...Kramar
Nej, något annat namn måste det väl finnas. Något mer ungdomligt.
Kram Anne-Lie
Ja, oldefaster låter bra, detskall jag nog kalla mig.
Det räcker väl med bara Faster, tycker jag. Eller kanske Storfaster :-) Numera säger man ju du till alla sina släktingar, så det spelar ju ingen roll. Min mamma,kommer jag ihåg, sa aldrig någonting annat än Tant och Farbror till min farmor och farfar. Hemskt!
Fantastiskt vackert kök de har, familjen. Är väl lika praktiskt och modernt också. Och så söt hon är, lilla Nora!
Kramar!
Jag sa aldrig du till min mormor förrän jag var bortåt 20, men så konstigt det kändes då när jag bad om lov att säga du. Det gick liksom inte... Min mamma sa alltid "ni" till henne, och min moster sa enbart "tant": Vill tant ha lite kaffe?
Det låter lite trist med "gammel.." som i gammeldags, men jag har inget alternativ som inte låter påhittat.
Jag är också gammelfaster - fast jag tror aldrig jag har sagt det. Till barnen säger vi "farfars syster".
Musikanta och Bloggblad: Det är ju så nu för tiden att man bara använder namnet, och det kommer ju att bli så också i det här fallet. Jag får väl sätta mig så småningom och berätta för Nora och andra i hennes generation,om hur släkten hänger ihop.
Skicka en kommentar