söndag 20 februari 2011

Dammig väg

Så här inledde jag gudstjänsten idag:

När jag blev sjuk för 2 år sedan funderade jag mycket på hur det skulle varit om jag levt i en annan tid,
 på en annan plats.
Jag har försökt tänka mig in i en situation, som jag beskriver så här:

Jag blev utburen på min sängmatta i morse till det här torget, av min familj.
Det gick ett rykte att de sjuka skulle bli friska här.
Man lämnade mig här med en liten kruka vatten och själva gick de till sina dagliga sysslor.
Nu ligger jag här och väntar på - ja, vad då?
Runt omkring finns det många i samma situation som jag, men det syns inte till någon sjukvårdspersonal.
Hur länge skall  man vänta, och på vad?
Värmen blir hetare och vattnet börjar ta slut, dammet virvlar i luften och ingen skugga finns.
Jag tittar längs vägen, som knappt syns, men längst bort syns ett damm-moln, som tycks komma närmare.
Jag försöker täcka min mun med sjalen för att skydda mig för dammet.
Vad är det som kommer därborta i dammet längs vägen- längs min dammiga väg?

Jo, det är ett löfte om befrielse, hälsa och nytt liv.
Det är Jesus som kommer på vägen.
Han i vilken alla Guds löften har fått sin fullbordan.

Vid vilken dammig väg befinner du dig i dag? Känner du dig övergiven där vid din dammiga vägkant?
Är skyn förmörkad av oro, sjukdom eller andra bekymmer?
Men titta bort längs vägen, när det ser som mörkast och mest ogenomträngligt ut,
får du se och höra löftet om befrielse.
Det är Jesus som kommer längs din dammiga väg.

Så kan den dag som började i ovisshet och ängslan få sluta med ett  Tack Jesus, för att du mötte mig- att du kom med dina löften längs min dammiga väg.

3 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det var en fin liknelse! Jag har skrivit en sångtext om kvinnan som rörde vid manteln... och fick den tonsatt med en alldeles ljuvlig melodi. Det gäller att försöka omsätta dået till nutid.

Skaparglädje sa...

Tryggt att veta att Jesus bär oss igenom allt, även när det är tufft. Vilket livet är många gånger.
Kram!

Musikanta sa...

Så fin betraktelse du framförde. Någonting att verkligen fundera på! Jag hade gärna varit med på din gudstjänst så kunde vi prata om dina tankar efteråt vid kaffet :-) !
Kram från Ingrid