Tankar

Den här veckan har det kännts kanska tydlig på jobbet att det inte är så många veckor kvar. När jag möter mina patienter brukar jag ju veta att det jag inte hinner informera om vid det här besöket tar jag nästa gång. Men nu är det ju någon sorts avslutning, även om jag vet att min efterträdare tar vid där jag slutar. Jag tror också att patienterna känner likadant, för det är många som har berättat personliga händelser ur sina liv, som man nog inte skulle göra till en person som man kommer att träffa snart igen. Det känns fint att få dessa förtroenden, som i en del fall kan förklara en del av deras svårigheter att hantera sin diabetes. Kanske hade jag kunnat hjälpa dem bättre om jag vetat detta tidigare.