Det stod i tidningen idag att det kommer att vara brist på blåklint till blomsterkransarna i midsommar. Blåklintsplantorna har inte överlevt den kalla våren. Vi åkte i alla fall förbi ett stort fält idag där blåklinten stod som spön i backen. På andra sidan vägen ett annat fält med vallmo och utmed dikesrenarna mängder av prästkragar. Det kan nog bli kransar i håret i år också för den som önskar.
Bilfärden tog oss till Höör, där vi tog en promenad i Stenskogen, där man brutit sten till domkyrkan i Lund och också sten som använts till kvarnstenar. Man använde sig då av käppar som man stötte ner mot stenen för att avgöra kvalitet och sort. Vi stötte också med våra stavar för att känna, inte på vilken stensort det var, utan om det fanns några lådor av plast gömda där. Vi lyckades hitta 7 stycken. Det var lite strapatsrikt med kuperad terräng och branta rester av stenbrott.
Vi såg en skymt av ett rådjur, annars är ju fästingar det vi är mest rädda för (obs mina väl instoppade byxben i sockarna)
För det mesta kunde vi gå på stigar, men ibland ville Rune ha in oss i oländig terräng vilket jag på alla sätt försöker avstyra, men lyckas inte alltid.
2 kommentarer:
Det är ganska många år sedan jag band en midsommarkrans nu, men blåklint och prästkragar vill jag gärna ha i en vas på bordet till midsommar.
Kram Anne-Lie
Mysigt med urskog.
Jag har inte varit på min vanliga långpromenad över fälten på flera veckor eftersom jag varit mer eller mindre förkyld länge, men nu när jag är bra kommer midsommartrafiken, och då lär jag inte komma över E22... Där brukar det finnas mängder med blåklint.
Skicka en kommentar