Kortet är förmodligen taget på hennes 75-årsdag.
Lampan på bokhyllan står nu på en av våra bokhyllor
Till höger ser man en kartong med handdukar och jag har faktiskt kvar några stycken av dessa, tunnslitna men fortfarande användbara.
Min mormor blev änka redan 1939 och bodde sedan med sin yngsta dotter i en lägenhet på 1 rum och kök och toalett på svalen, som delades med grannen.
Min moster bodde hemma tills hon var 37 år, då gifte hon sig och flyttade hemifrån. Så länge hon bodde kvar hemma hade hon sin sovplats i kökssoffan, och när jag var och hälsade på fick jag ligga i utdragsbädden där.
Mormor satt på kökssoffan på lediga stunder och stickade vantar och sockar till barnbarnen, och av restgarnet blev det förstår mormorsrutor. Jag har också kvar någon filt av dessa.
När jag hälsade på mormor kommer jag ihåg hur vi gick och handlade i mjölkaffären, charkuteributiken och sybehörsaffären.
Så tryggt det var att hålla i mormors hand.
Så tryggt det var att hålla i mormors hand.
6 kommentarer:
Oh, vad underbart med härliga minnen från mormor...
Jag har också härliga minnen från min mormor och morfar, som fortfarande lever 84 och 87 år gamla =)
Önskar dig en skön jul!
Maria (dotter till "Mitt i livet" http://mummen.blogspot.com)
Tack för lyckönskningen Eva!!
Åh så roligt att läsa om gamla minnen :) Mormorsfilten är ju helt underbar och såå populära just nu, fram med den!
Stor kram
Annemari
Jag riktigt ser det framför mig, hur du ligger där i utdragssoffan, din mormor som virkar. Jag minns också mormor, men min mormor - och jag har också många många virkade minnen av henne. (måste också säga att det var två otroligt söta barn du hade kort på uppe på bokhyllan bredvid lampan...:-)
Nästa sommar blir jag jämngammal med din mormor på kortet. Men jag kommer nog inte att sitta i någon stol iklädd en svart långärmad klänning med rysch i halsen och med massor av blommor bredvid mig :-)...
En sån mormorsfilt virkade min mamma till mig för ungefär 40 år sen. Jag kom ihåg att hon sa att jag skulle i alla fall ha NÅGOT minne av henne när hon var död.
Hon var helt ointresserad av handarbete f.ö. så det blev bara den... Och det stämmer ju, jag tänker på henne varje gång jag plockar fram filten ur garderoben...
Vilken fin och rörande berättelse om din mormor. Jag fick tyvärr aldrig träffa vare sig far- eller mor-föräldrar. De var alla borta. Jag var sladdbarn och mamma över 40 år när hon födde mig.
Jag saknar dem fast jag aldrig fick träffa dem.
Kram Maidi
Musikanta: visst är det märkligt hur gamla människor såg ut förr, jämfört med oss. Tack och lov att modet ändrat sig en del.
Skicka en kommentar