I fredags tog vi en biltur till Örkelljunga, där det skulle finnas en promenadväg på cirka 9 km. Vädret var härligt och stigen var lättvandrad. Vi var ju nu på gränsen till Småland så skogen var lite annorlunda än den skånska. 
När vi gått några km råkade jag trampa fel och fick gå resten av promenaden, linkande och stödd på min stav. Jag vågade inte ta av skon, för att titta hur foten såg ut, av rädsla för att inte få på den igen.
När vi gått några km råkade jag trampa fel och fick gå resten av promenaden, linkande och stödd på min stav. Jag vågade inte ta av skon, för att titta hur foten såg ut, av rädsla för att inte få på den igen.Jag kämpade på och blev glad när vi hittade ett fint rastställe vid en liten sjö. Runt sjön var det många små bryggor och på varje brygga en fiskare. Dessa kom fram regelbundet dit vi satt för att hämta dricka ur sina kylväskor. Men någon fisk fick de inte.
De 9 km kändes till slut ganska långa och vårt vatten började ta slut. Ett sista digestivekex och ½ mugg vatten för att klara sista biten.
Men då kom civilisationen i sikte i form av McDonalds!! Nu fick det bli var sin cola som belöning.
Nu har jag fått ta det lite lugnt ett par dagar och svullnaden börjar gå ner.
2 kommentarer:
Ser ut til at dere fikk en fin tur , men så uheldig du var da! Skjønner godt at du var glad for å finne denne rasteplassen! Fint at hevelsen er gått ned nå, så får vi håpe på fortsatt god bedring! Ønsker dere en fin ny uke! -Margit-
Hoppas att du är bättre i din fot. En stukning kan ta lång tid! Nio kilometer är en bra lång promenad - jag håller mig till två i genomsnitt. Men under Göteborgsresan blev det fler än två trots mina dåliga skor.
Kramar!
Skicka en kommentar