På gudstjänsten idag hörde jag en berättelse från Litauen.
1911 byggdes en Metodistkyrka i Kaunas i Litauen, 1944 tog kommunisterna över styret i landet och församlingen kördes ut från sin kyrka och dörren låstes.
Man fortsatte att träffas i hemmen och bad hela tiden till Gud om att få tillbaka sin kyrka.
Huset användes under tiden som gymnastiksal för en närliggande skola.
Den lilla församlingsgruppen blev allt mindre och till slut återstod endast 3 syskon. Dessa bad om att de skulle få leva tills man återfick kyrkan.
När Litauen blev självständigt 1991 började den amerikanska metodistkyrkan undersöka om det fanns några Metodistkyrkor kvar i Litauen och upptäckte då denna.
Man framställde önskemål om att få tillbaka den och fick så åter denna helt nedslitna kyrka.
Grupper från USA kom och renoverade den och 1994 kunde församlingen åter börja fira gudstjänst där och de 3 syskonen kunde få uppleva svar på sina böner.
Förra veckan firade församlingen kyrkans 100 -årsdag och 2 av syskonen levde fortfarande och kunde glädjas åt Guds trofasthet.
4 kommentarer:
Du verden! Det var en sterk historie!
Gud hører bønn! Takk!! -Margit-
Tron är stark! Fin berättelse.
I Prag var ju nästan alla kyrkor förfallna eller helt igenbommade och använda till annat när vi var där några år innan muren föll. Det var en glädje att se många av dem renoverade och återöppnade när vi var där i höstas.
Säkert var det många Pragbor som hade bett till Gud att få tillbaka sina kyrkor och blivit bönhörda.
Kramar från Ingrid
Det är sannt att Gud hör bön, fast ibland dröjer svaret.Gäller att inte ge upp.
Kram Birgit
Skicka en kommentar