Räkomelett

Igår kväll tittade jag på Sveriges Mästerkock. Man tävlade om att göra den bästa räkomeletten.
Mina minnen av räkomeletter börjar i Tranås, där min kompis under tonåren Carin, ofta bad sin mamma göra en sådan till oss. Det blev en läcker ugnsomelett med mycket räkor, som vi åt vid köksbordet.
Mitt starkaste minne är dock  mitt eget första försök.

Jag var sexton år och på besök hos min bror Rolf  22 år gammal. Han var nytillträdd pastor i Metodistförsamlingen i Ankarsrum.

På lördagskvällen föreslog han att jag skulle göra en räkomelett. Jag protesterade och sa att jag aldrig gjort detta, och inte hade en aning om hur det skulle göras.

Han hade en fantastisk övertalningsförmåga, och som lillasyster hade jag inte mycket att sätta emot.

Vi hade inga räkor hemma, men det var inget problem. Iväg till någon församlingsmedlem, som hade affär och de fick gå ner i den stängda butiken och hämta en burk räkor.

När vi kom hem fick Rolf tillsägelse att hålla sig i vardagsrummet och inte titta på när jag skulle göra mitt matlagningsförsök.

Det fanns nog en kokbok som jag tittade i och försökte sedan göra enligt konstens alla regler.

Först en räkstuvning och sedan i med omelettsmeten i pannan. Jag rörde om med en gaffel, för så stod det i boken. Jag tyckte att jag hörde något ljud och uppfattade en rörelse i ögonvrån,men såg ingen när jag tittade upp.

När den, enligt min mening mycket lyckade omeletten, var upphälld ropade jag på Rolf.

Han kommer ut i köket och ser kanska förundrad ut då han ser resultatet. Berättar att han smugit ut och tittat på mig, och uppfattat att jag stog och skrapade ur misslyckad smet ur pannan. Smög tillbaka in för att jag inte skulle upptäcka honom.

Vi åt och skrattade tillsammans.

Rolf dog för drygt 10 år sedan endast 60 år gammal.

Jag saknar honom!

1945

Jag och min bror 1953(?)
 Vid den här fotograferingen var Rolf irriterad över att mamma följde med. Han tyckte att vi kunde klarat detta själva.