Egentligen skulle vi varit i Stockholm den här helgen. Dels för att hälsa på svärmor och också för att jag skulle gå på julfest tillsammans med mina kollegor från min sjuksköterskeskola.
Eftersom kylan var hårt och det var osäkert hur mycket snö som skulle komma bestämde vi oss dock för att inte riskera någon olycka på den 60 mil långa vägen utan stannade hemma.
Det hade varit kul att vara med på Betaniastiftelsens julfest. Eftersom den skolan inte finns kvar längre är det knappast någon som är yngre än 60 år,och de allra flesta är förstås pensionärer.
Det brukar trots detta, eller kanske på grund av detta, vara mycket trevligt med skratt och prat och gamla minnen. Man kan tänka på hur mycket samlad erfarenhet och kunskap som finns hos dessa kvinnor som ägnat stor del av sitt yrkesverksamma liv till att arbeta inom sjukvården. Också märkligt att tänka på hur mycket sjukvården förändrats under dessa år. Tekniken har gått framåt men kanske omvårdnaden har kommit i kläm.
Jag får hoppas att jag kan vara med på nästa julfest.
1 kommentar:
Inget vidare att ge sig ut 60 mil i osäkert väglag. Men synd förstås att du inte kunde vara med på er träff. Att träffa gamla kolleger brukar ju vara trevligt - tiden som runnit sedan man var ung smälter bara bort och man är tillbaka i sin ungdom igen med alla dess minnen.
Skicka en kommentar